döden

döden, hemska tanke!! allt händer nu..

inte så många i släkten o så som gått bort tidigare o dom flesta var när jag va liten som jag inte minns så mkt även om jag minns dom lite men inte på samma sätt som när nån dör nu..

i november fick vi veta att min kusins mormor (vår släkt står varann nära) som vi är släkt med från båda håll.. mammas brorsas svärmor men även släkt med min morbros sambo (hennes dotter alltså) på nåt sätt.. långt håll.. lite inavel där :P

men iaf, i november fick hon veta att hon hade cancer i levern. en människa man trodde skulle leva föralltid, så pigg o glad o strax över 60 år. hon o hennes man hade planerat massa dom skulle göra till sommaren när hon gick i pension. hon fick veta om cancern, men dom hade bra bromsningsmedeciner så dom trodde hon skulle överleva några år till.. med stora möjligheter skulle hon det! nu i januari, fick hon lungnflammation och propp i lungorna och blev allmänt dålig, och immunförsvaret är ju inte så bra när man har cancer.. så senaste 2 veckorna har hon legat där och vetat att hon ska dö.. hennes döttrar (min morbrors sambo & hennes syrra) och man satt vid hennes sida nästan varje dag. på torsdagen för snart 2 v sen sa dom att hon inte skulle överleva helgen. så alla 3 satt där hela helgen. på måndagen var hennes döttrar tvungen att åka hem och vara med sina barn, så då var bara hennes man kvar, på måndag kväll, när han låg breve henne o höll henne i handen och slumrade till, så dog hon.

man kan inte fatta att nåt sånt kan hända.. nån man absolut inte tror? och sen bara går det utför?

i söndags fyllde min kusin 12 år så hon hade kalas. hennes mamma märktes väl på att hon var ledsen, och även hennes morfar.. (det var ju hennes mormor som dog), men hela släkten på deras sida som brukar vara där, var där och ala försökte hålla stämmningen uppe och pratade inte så mkt om det.. och min kusins morfar, hans pappa som är 90 år och vi satt och pratade om innan att han är så pigg! och vad hemskt, att t o m hans pappa överlevt hans fru..

idag, två dagar senare, får vi ett sms av morbror om att även min kusins morfars pappa då, fått hjärnblödning. på fredag ska han begrava sin fru och nu ligger hans pappa med hjärnblödning och kommer med stor sannolikhet att dö..

varför kommer allt på engång? hur kan allt gå så fort? och vara så orättvist? två dagar sen, då var han så pigg och glad som vanligt och man märker inte alls att han är 90 år..

livet är så orättvist..
inte konstigt man får dödsångest?

vad ska hända här näst?
nån ännu närmare?

orkar inte ens tänka mer..
och jag tycker så synd om honom..
som blir av med två nära, på en vecka kanske..